ICA:s press på leverantörerna - miljonerna hamnar i Schweiz

Distriktet och gatan Rue du Rhône i Schweiz beskrivs som den mest exklusiva adressen med alla lyxvarumärken representerade. Mitt mellan Dior och Gübelin ligger entrén till Rue du Rhône 60.

Till lyxadressen skickar ICA med en marknadsandel över 50% sina leverantörer till förhandling om att betala extra miljoner varje år med idén att det ska ge lägre priser och bättre erbjudanden för konsumenterna.

Schweiz företaget med fem anställda skickar sedan fakturor på miljonbelopp till leverantörerna och betalar man inte så är risken stor att produkterna tas bort från hyllan hos någon av medlemmarna till företaget.

Företaget bakom lyxadressen

Schweiziska bolaget, Epic Partners SA (har ingen hemsida), etablerades i mars 2021 och har enligt LinkedIn fem anställda. Två personer med bakgrund som controllers, två inom inköp och förhandling och en assistent. Kontoret finns på lyxadressen Rue du Rhône 60.

Bolaget ägs av medlemmarna i alliansen vilket inkluderar ICA och flera stora livsmedelskedjor i Europa. Beskrivningen över Epic i media har varit att de ska hjälpa till att förhandla till "bra priser" från leverantörer.

En allians mellan flera livsmedelsjättar i Europa på en exklusiv adress i Schweiz som ska rädda livsmedelsjättarnas marginaler och få konsumenterna bättre erbjudanden.

I styrelsen för bolaget sitter ICA Gruppens tidigare VD, Per Strömberg, trots att det passerat nära 4 månader efter han slutade som VD för ICA Gruppen.

Avtalet som ger ICA miljoner i Schweiz

Flera leverantörer till ICA har berättat om förhandlingarna med Epic till Konkurrensverket, bransch- och arbetsgivarorganisationen Livsmedelsföretagen och branchorganisationen DLF. Ingen vågar prata öppet om Schweiz upplägget och människor är rädda för ICAs makt och position.

Epic har presenterat för ICAs leverantörer ett avtal de kallar "International Framework Agreement" ett sorts internationellt ramavtal. Avtalet innehåller avgifter som leverantören ska betala Epic baserat på deras försäljningen till ICA. Motprestationen ska vara att ICA erbjuder olika paket av tjänster. Två korta utdrag ur ramavtalet visas nedan.

Förhandlingarna sker på plats vid lyx adressen i Geneve där även ICA finns med genom en representant som jag hittar vid en enkel sökning på LinkedIn.

Avgifterna är enligt uppgift från början låga för att på kort tid öka flerfaldigt. Det handlar om miljontals kronor för en leverantör som säljer för 50 miljoner eller mer.

Fakturorna

De leverantörer som tvingats acceptera avtalet har sedan erhållit fakturor från Epic Partners SA där betalningen ska erläggas till företagets bankkonto hos Schweiska Migros Bank AG. Banken ägs av Migros kooperativet som är medlem i alliansen eftersom de själva är landets största kedja. Vart pengarna sedan tar vägen går inte att avgöra.

Vart går pengarna ?

Ingen riktigt vet vart exakt pengarna tar vägen och hur mycket som går tillbaka till ICA och till vad. I Schweiz är inte årsbokslut offentliga och övrig information är mycket begränsad och hur mycket Epic omsätter och vart pengarna tar vägen är omöjligt att veta för en utomstående. Dessutom är Schweiz inte medlem i EU medan de flesta medlemmarna i alliansen verkar inom EU.

Flera leverantörer har berättat att de inte heller vet hur pengarna används och fördelas och att den motprestation ICA erbjuder har lågt eller inget värde och inte gynnar konsumenterna direkt genom lägre priser på varor eller förbättrade erbjudanden.

Epic har beskrivits som en allians med syfte att ge konsumenterna lägre priser och bättre erbjudanden på varor. Epic förhandlingsmetoder har redan tidigare kritiserats och ansetts kontroversiella då de sätter leverantörerna i en situation där man riskerar att få sina produkter borttagna från butikshyllorna om man inte betalar.

Men vart miljonerna tar vägen är oklart men att leverantörerna hamnar i listan bland ICA Utvalda leverantörer har jag i alla fall lyckats lista ut.

Personlig reflektion: Framtiden för allianser och inköpsorganisationer

Systemet med allianser och inköpsorganisationer är inte nytt och redan då jag drev mp3-spelare bolaget Jens of Sweden 2003-2005 var det vanligt att man behövde betala höga avgifter till stora kedjor med väldigt liten motprestation. Om man inte betalade var risken stor att man försvann från hyllorna. Sedan dess har konsumenterna tagit större kontroll över marknaden genom Pricerunner och Prisjakt och marknaden har förnyats.

Lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter, LOH, tillkom 2021 efter EU's direktiv som kallades UTP(Unfair Trading Practices). Lagen har två listor med förbjudna handelsmetoder, den svarta och gråa listan. Den gråa listan innehåller handelsmetoder som är förbjudna om parterna inte kommit överens om dem på förhand.

Men frågan är om dessa allianser och inköpsorganisationer verkligen i slutändan gynnar konsumenterna genom bättre erbjudanden och lägre priser och konkurrensutsätter leverantörerna rättvist. Eller finansierar dessa sidointäkter i princip uteslutande marknadsföring för leverantörerna inom kedjorna.

Med teknisk utveckling skulle aktörer som ICA kunna hålla automatiskt kontroll över leverantörernas marginaler och samarbeta istället för att introducera komplicerade system likt det med Epic för att pressa leverantörer på miljoner som ska gå via exempelvis Schweiz för att sedan användas för "intern marknadsföring" eller blir utsedd som en utvald leverantör.

Alla leverantörer tycker jag ska vara välkomna hos ICA, Coop, Willys, Lidl m.fl. så länge de har ett attraktivt erbjudande och ges samma möjlighet att presentera sig för konsumenterna. Frågan hur det praktiskt ska vara möjligt borde istället vara fokus istället för att skicka leverantörer ner till Schweiz för att betala miljoner.